Jag behöver också vara obekväm!

Tack Ylva för att du delade med dig av din resa om att ta tillbaka ditt språk. Det fick mig att inse värdet i, och friheten att ha sitt språk. Poletten trillade äntligen ned i mig efter år, eller ja i princip hela mitt vuxna liv om insikten att jag också behöver göra den resan. Jag har valt att ignorera allt med samiskan, inte tänkt så mycket på det utan bara skjutit undan alla känslor och tankar kring det när det dykt upp . Många gånger tänkt ”sen”. ”Sen” ska jag lära mig, men det där är ju livsfarligt att tänka eftersom det där ”sen” i princip aldrig kommer. Har haft stunder då jag ändå fantiserat om hur det vore att kunna prata, men i samma veva avfärdat det med att tänka att det inte är för mig, och när jag tänker efter, med en känsla av sorg eller tomhet inom mig. Jag har nog även tänkt att samiska, som jag hört många gånger, ”är ett så komplicerat och krångligt språk att lära sig”, är helt omöjligt för mig att lära mig. Omvandlat dessa myter till lag och låtit det fästa inom mig, men utan att reflektera över alla jag känner som faktiskt lärt sig och pratar idag. Det säger kanske en del om vad jag trott om min egen förmåga, eller så säger det hellre något om vilka prioriteringar jag haft. Ja det är så häftigt vilka processer man genomgår här i livet och hur saker och ting faller på plats.

”Det handlar inte längre om vad jag fick som barn, utan nu handlar det om vad jag väljer som vuxen” (Ylva Pavval)

Jag tänker att allt kommer till en om man är öppen för att se det. Jag är helt enkelt superglad för allt som skett, smått som stort under de senaste veckorna. Allt hänger verkligen ihop och det är så häftigt att tänka på det. Alla små tecken liksom. Samtalet med Ylva som fått såna fina reaktioner runt om i Saepmie, för ett seminarium om samisk identitet jag var med på och plötsligt hör mig själv berätta om min upplevelse kring min identitet kopplat till språket, ett mycket speciellt samtal från en släkting, samesystersamtalet nummer 5, språkveckan och en massa egna reflektioner kring det här med att vara lite obekväm i livet, att våga utmana mig själv ännu mer, att jag faktiskt lagt ned år på vissa hobbies utan några problem osv osv.

Tänker också på det här som Ylva säger om norska sidan. Att det är massor av folk som tar tillbaka sitt språk och att ”det inte behöver vara en sån stor grej”. Det gjorde starkt intryck på mig själv, jaaa, det behöver faktiskt inte vara en sån stor grej. Jag har ju lärt mig engelska rätt bra, spanska hyfsat och det gick ju så varför skulle det inte gå att lära sig samiska liksom. Superkul som sagt och nu är det väl bara att börja backa upp min nya prioritering också. 🙂

Vad drömmer du om som du känner att du vill prioritera med start NU?