Öppna kort

Istället för att vara så hemlighetsfull med kommande gäster så kör jag öppna kort, åtminstone en liten vecka innan släpp. Det är lite roligare för alla tror jag och även för mig upptäckte jag. I sista avsnittet så hade jag ju med Anne Wuolab som varit med och skapat det samiska författarcentret Tjállegoahte i Jokkmokk och det blir ju extra roligt att nu i kommande avsnitt ha med Elin Anna Labba som jobbar där och som slagit igenom totalt med sin bok Herrarna satte oss hit– om tvångsförflyttningarna som skedde i Sverige för ungefär 100 år sedan. En bok som jag tänker är ett måste för alla oss. Sverige har X antal skelett i sin garderob och det här är ett av dem. LÄS DEN!

Jag reflekterar ganska mycket över det här med poddandet och vad jag upplever. Det är ju i princip bara positiva saker (förutom “tidsbrist” och sena kvällar innan poddsläpp, haha) och en av de sakerna, som Elin Anna för övrigt själv tar upp i podden, är att det är så lyxigt att få ringa upp en massa spännande kvinnor och bara djupdyka in i deras liv. Att få vara nyfiken och fråga en massa frågor, att få ta del av deras tankar, funderingar, kunskaper och erfarenheter. Det är absolut den största gåvan och den är priceless. För mig blir också som att jag knyter ett extra band till de kvinnorna jag möter och även om det bara handlar om ett samtal på ungefär 1 timme så flyttar de in i mitt hjärta. Jag kan inte ens föreställa mig hur det då varit för Elin Anna som intervjuat och levt tillsammans med sina informanter i åravis. Det måste vara en obeskrivlig känsla, och såklart berättar hon mer om det i avsnittet.

Två glada samesystrar som precis haft samtal inför poddavsnitt. Jag, Anna-Marja Persson och min gäst, Elin Anna Labba. Skype funkar ju rätt så bra ändå tycker jag!

Nu på onsdag (10/3) kommer avsnittet ut där poddar finns.

Varma och systerliga hälsningar, Anna-Marja

Då rullar vi igen!

Välkomna tillbaka till podden och säsong 2! Det går verkligen fort vill jag lova och det känns helt häftigt att jag släppt 11 unika avsnitt redan. Säsong 2 bjuder på 16 avsnitt och det blir väl som vanligt, en mix från vänster till höger, baserat på tips, intuition och intresse. Det känns i alla fall skönt att vara igång igen efter lite “långledigt” och jag ser fram emot alla samtal jag kommer ha äran att producera! De två första avsnitten ligger redan ute och jag hoppas ni gillar dem.

I säsongsstarten samtalar jag med Angelica Renhuvud som bor utanför Saepmies gränser närmare bestämt på Irland med sin irländska man och deras två barn. Vi pratar om samisk identitet och Angelica har många klokheter kring det här och hur hon tänker kring sin uppfostran av barnen. Det jag verkligen gillar är att hon brinner för att visa att det inte finns ett sätt att vara same på, och att det inte finns ett rätt sätt att vara same på. I tidigare avsnitt har bland annat Ina Omma och lyft det här ämnet också. Den stereotypa bilden av en same är en renskötande man, men den samiska kulturen innehåller så mycket mer än så och det lyfter Angelica på ett fint sätt här. Jag gillar även att hon inte lägger så mycket förväntningar på sig själv vad gäller att praktisera sin kultur vilket är oerhört befriande.

Samesyster Angelica Renhuvud tillsammans med sin man Ciaran Keane

I säsongens andra avsnitt med Anne Wuolab så instämmer hon i bilden att en same är en renskötande man vilket återigen är så otroligt missvisande. Genom koloniseringen har det samiska folket genomgått ett paradigmskifte, tyvärr, där kvinnans roll och värde har förändrats avsevärt och jag tänker specifikt inom renskötsel (det är det vi pratar om i avsnittet). Jag är glad för att Anne säger det här högt för det är något jag pratat om med andra kvinnor, men i stängda rum:

“en tjej inte ska ta plats, och om en tjej är jätteintresserad så måste hon vara väldigt duktig för att få vara med. Och en pojke kan vara rimligt intresserad och totalt oduglig, men älskar kanske skoter och då får han vara med och det är bra och man pushar det”

I samtalet med Anne pratar vi om så mycket mer än det här ämnet och jag tycker Anne ger oss lyssnare små gåvor här och var, förutom allt det uppenbara hon berättar. Vilka gåvor jag tänker på kräver ett eget inlägg för det. Vilka saker tror du att jag tänker på? Vilka gåvor hör du?

Samesyster Anne Wuolab

Lyssna på de här två avsnitten där ni hittar poddar och dela gärna om ni vill att fler ska hitta hit. Gäjhtoe/Giitu/Tack, Anna-Marja

Jag behöver också vara obekväm!

Tack Ylva för att du delade med dig av din resa om att ta tillbaka ditt språk. Det fick mig att inse värdet i, och friheten att ha sitt språk. Poletten trillade äntligen ned i mig efter år, eller ja i princip hela mitt vuxna liv om insikten att jag också behöver göra den resan. Jag har valt att ignorera allt med samiskan, inte tänkt så mycket på det utan bara skjutit undan alla känslor och tankar kring det när det dykt upp . Många gånger tänkt “sen”. “Sen” ska jag lära mig, men det där är ju livsfarligt att tänka eftersom det där “sen” i princip aldrig kommer. Har haft stunder då jag ändå fantiserat om hur det vore att kunna prata, men i samma veva avfärdat det med att tänka att det inte är för mig, och när jag tänker efter, med en känsla av sorg eller tomhet inom mig. Jag har nog även tänkt att samiska, som jag hört många gånger, “är ett så komplicerat och krångligt språk att lära sig”, är helt omöjligt för mig att lära mig. Omvandlat dessa myter till lag och låtit det fästa inom mig, men utan att reflektera över alla jag känner som faktiskt lärt sig och pratar idag. Det säger kanske en del om vad jag trott om min egen förmåga, eller så säger det hellre något om vilka prioriteringar jag haft. Ja det är så häftigt vilka processer man genomgår här i livet och hur saker och ting faller på plats.

“Det handlar inte längre om vad jag fick som barn, utan nu handlar det om vad jag väljer som vuxen” (Ylva Pavval)

Jag tänker att allt kommer till en om man är öppen för att se det. Jag är helt enkelt superglad för allt som skett, smått som stort under de senaste veckorna. Allt hänger verkligen ihop och det är så häftigt att tänka på det. Alla små tecken liksom. Samtalet med Ylva som fått såna fina reaktioner runt om i Saepmie, för ett seminarium om samisk identitet jag var med på och plötsligt hör mig själv berätta om min upplevelse kring min identitet kopplat till språket, ett mycket speciellt samtal från en släkting, samesystersamtalet nummer 5, språkveckan och en massa egna reflektioner kring det här med att vara lite obekväm i livet, att våga utmana mig själv ännu mer, att jag faktiskt lagt ned år på vissa hobbies utan några problem osv osv.

Tänker också på det här som Ylva säger om norska sidan. Att det är massor av folk som tar tillbaka sitt språk och att “det inte behöver vara en sån stor grej”. Det gjorde starkt intryck på mig själv, jaaa, det behöver faktiskt inte vara en sån stor grej. Jag har ju lärt mig engelska rätt bra, spanska hyfsat och det gick ju så varför skulle det inte gå att lära sig samiska liksom. Superkul som sagt och nu är det väl bara att börja backa upp min nya prioritering också. 🙂

Vad drömmer du om som du känner att du vill prioritera med start NU?