Halvtid och vi pratar megatabu

Kära lyssnare, det slog mig förra veckan att jag kommit till halvtid i mina planer med podden. Imorgon släpper jag nämligen avsnitt 13 och därmed har mer än hälften av avsnitten kommit ut! Helt otroligt att det gick känner jag spontant 🙂 Tanken är som jag skrivit tidigare, 25 avsnitt och sedan får jag se vad som händer. Vad tycker ni lyssnare? Räcker det med 25 kvinnor?

Min första tanken med podden var ju att riva av en massa tabun som berör kvinnor i Saepmie, och på samma gång som det kändes helrätt och skitläskigt så vågade jag inte köra på med det fullt ut. Men när jag tänker efter hur det har blivit så har mina gäster och jag ju berört väldigt mycket känsliga ämnen, så egentligen kanske jag hamnat i min ursprungstanke ändå…

Morgondagens ämne handlar om våld i nära relation inom en sameby. Jag menar att det klassificeras som ett megatabu och ett väldigt, väldigt känsligt ämne. Min gäst Stina Inga är modig, ärlig och tydlig i allt hon berättar och hon gör det med bravur. Jag beundrar henne och tackar henne. Jag har själv fått en påminnelse om hur viktigt det är att våga fråga och våga vara besvärlig. Om man misstänker att någon far illa, ska vi som medmänniska då inte våga fråga hur den personen mår? Vad gör det om vi riskerar att få ett mindre trevligt svar när den frågan kan få den andre att reflektera och kanske vakna upp? Inse att det inte är bra? Och vad om ditt engagemang kan göra att personen kommer ut ur en mardröm? Kan vi inte då bjuda på att ställa en obehaglig fråga…?

Jag ser fram emot att släppa morgondagens avsnitt och jag hoppas det landar väl hos er. // Anna-Marja

Då rullar vi igen!

Välkomna tillbaka till podden och säsong 2! Det går verkligen fort vill jag lova och det känns helt häftigt att jag släppt 11 unika avsnitt redan. Säsong 2 bjuder på 16 avsnitt och det blir väl som vanligt, en mix från vänster till höger, baserat på tips, intuition och intresse. Det känns i alla fall skönt att vara igång igen efter lite “långledigt” och jag ser fram emot alla samtal jag kommer ha äran att producera! De två första avsnitten ligger redan ute och jag hoppas ni gillar dem.

I säsongsstarten samtalar jag med Angelica Renhuvud som bor utanför Saepmies gränser närmare bestämt på Irland med sin irländska man och deras två barn. Vi pratar om samisk identitet och Angelica har många klokheter kring det här och hur hon tänker kring sin uppfostran av barnen. Det jag verkligen gillar är att hon brinner för att visa att det inte finns ett sätt att vara same på, och att det inte finns ett rätt sätt att vara same på. I tidigare avsnitt har bland annat Ina Omma och lyft det här ämnet också. Den stereotypa bilden av en same är en renskötande man, men den samiska kulturen innehåller så mycket mer än så och det lyfter Angelica på ett fint sätt här. Jag gillar även att hon inte lägger så mycket förväntningar på sig själv vad gäller att praktisera sin kultur vilket är oerhört befriande.

Samesyster Angelica Renhuvud tillsammans med sin man Ciaran Keane

I säsongens andra avsnitt med Anne Wuolab så instämmer hon i bilden att en same är en renskötande man vilket återigen är så otroligt missvisande. Genom koloniseringen har det samiska folket genomgått ett paradigmskifte, tyvärr, där kvinnans roll och värde har förändrats avsevärt och jag tänker specifikt inom renskötsel (det är det vi pratar om i avsnittet). Jag är glad för att Anne säger det här högt för det är något jag pratat om med andra kvinnor, men i stängda rum:

“en tjej inte ska ta plats, och om en tjej är jätteintresserad så måste hon vara väldigt duktig för att få vara med. Och en pojke kan vara rimligt intresserad och totalt oduglig, men älskar kanske skoter och då får han vara med och det är bra och man pushar det”

I samtalet med Anne pratar vi om så mycket mer än det här ämnet och jag tycker Anne ger oss lyssnare små gåvor här och var, förutom allt det uppenbara hon berättar. Vilka gåvor jag tänker på kräver ett eget inlägg för det. Vilka saker tror du att jag tänker på? Vilka gåvor hör du?

Samesyster Anne Wuolab

Lyssna på de här två avsnitten där ni hittar poddar och dela gärna om ni vill att fler ska hitta hit. Gäjhtoe/Giitu/Tack, Anna-Marja

En liten bakgrund till rennäringen på svensk sida

Inför avsnittet med Káren-Ann så kände jag att det var nödvändigt med en liten bakgrund till rennäring då jag vet att det är många av mina lyssnare som kanske inte är så insatta.

Nyfödd renkalv med sin aaltoe/vaja Bild: Privat

Renskötselrätten tillhör det samiska folket enligt urminneshävd, men för att utöva renskötsel måste man enligt rennäringslagen vara medlem i en sameby. I Sverige finns det 51 samebyar från Idre i söder till Könkämä i norr på en yta av ca 50% av landet men där finns såklart all infrastruktur också. En sameby är ett geografiskt område och det finns ca 4600 renägare (som äger minst 1 ren) i landet och ungefär 1000 renskötselföretag varav 18% av dessa är kvinnor. Renskötseln idag är ett mansdominerat “yrke”. Förr var renskötseln en intensiv näring då hela familjen flyttade med renarna mellan sommar- och vinterbetet och jämställdheten såg annorlunda ut. Idag är det som sagt oftast mannen i familjen som “jobbar som renskötare” medans kvinnan har ett annat yrke och därmed står för den “säkra” inkomsten. Det här är den generaliserade bilden och det finns såklart undantag.

Att leva med renskötsel är inte som att ha ett 9-17-jobb utan det är en livsstil som bygger på traditioner genom århundraden. Man är inte bara renskötare/renägare utan även bärare och förmedlare av den samiska renskötselkulturen. Det här var lite kort om rennäring på svensk sida och det finns såklart väldigt mycket mer att säga om ämnet. Många av er har kanske uppmärksammat mer kring rennäringens utmaningar i media. Vi har rovdjursfrågan, exploateringar och klimatförändringar som stora hot mot rennäringen och samisk kultur (den som är kopplad till rennäringen). Förhoppningsvis kommer jag ha med en samesyster som berättar om den biten också.

Drömmen är uppfylld & en liten sammanfattning av 3 unika och fantastiska avsnitt

För 15 år sedan började jag min personliga utveckling så smått med lite självhjälpsböcker och enkla övningar. En av dessa övningar var att skriva en så kallad “drömlista”. Bucketlist är väl ordet på det idag och den här till synes enkla lilla övningen har haft stor betydelse i mitt liv. Genom att skriva ned alla drömmar, stora som små och kontinuerligt gå igenom listan och bocka av och lägga till så har jag uppfyllt och uppfyller en mängd drömmar, eller mål som jag hellre kallar det idag.

Dream it, then do it. Bucketlist/drömlista för att nå sina mål. En del av resan från dröm till podcast.

Behöver jag ens säga att det stod på drömlistan att jag ville starta en podcast? Mitt jobb nu är att faktiskt inse att jag har startat en podcast och njuta av det. Jag uppfyller en dröm, as we speak. Jag har redan släppt 3 avsnitt och jag har 2 samtal att redigera samt flera samesystrersamtal på tur och många, många tips om tjejer och kvinnor att prata med.

Jag vill säga något om de 3 första avsnitten. Wow. Vilka samtal det är! Alla tre unika på sina egna sätt. Eller hur? Var inte mitt första avsnitt med Anna-Stina Svakko bara helt magiskt? Vilken närvaro, vilket mod, och vilken röst? Jag har fått så oerhört många fina kommentarer om det här avsnittet och de fortsätter att komma in och lyssnarsiffran är i skrivande stund drygt 750 nedladdningar! Många som inte ens känner Anna-Stina skriver att hennes röst är magisk att lyssna på och att det måste vara fantastiskt att ha en sån kvinna i mitt liv. Att vi har en otrolig intimitet i samtalet och att vi skapar ett djup på ett väldigt berörande sätt. Vi sveper över massor av ämnen och jag tror jag talar för oss båda, men vi delar både väldigt ärligt och sårbart här och det kanske kommer upp saker som inte var menat för officiella öron. Eller så är det precis som Anna-Stina säger, att ibland fungerar man som sin egna terapeut.

Sedan har vi avsnitt 2 med Katarina Blind och som vi skrattade i det avsnittet! Även om hälften av avsnittet handlar om ett (egentligen) tufft och tungt ämne så finns det en glimt i ögat i nästan allt som Kattis pratar om. Det är tydligt att hennes motto om att “livet är för kort för att ha det kjedeligt/tråkigt” verkligen känns helt sant! Här har vi tjejen eller kvinnan (som man blir när man passerar 40, eller hur Kattis?;)) som fått Saepmie att skratta högt över hennes extremt klockrena illustrationer som synliggör precis hur livet kan vara. Igenkänningsfaktorn är skyhög! Och på samma gång, att lyfta på locket till ett tabu som det med säkerhet är flera där ute som sliter med. För mig skulle det krävas en del mod att gå ut offentligt och berätta att man inte kan få barn på naturligt sätt, även om Kattis aldrig reflekterat över precis just mängden av ´mod´ inför det. Det är ett mycket upplyftande samtal som jag förstår att många av er uppskattat, genom era kommentarer till mig. Förhoppningsvis så känner fler som sliter med samma sak att det finns hjälp att få och att de inte heller är ensamma!

Och så har vi avsnitt 3 med Ebba Joks, min nyfunna dansvän. Ebba har också en magisk röst och hennes sätt att beskriva tankarna kring dans förde verkligen med mig ut på dansgolvet. Jag minns att jag drogs med i en helt annan värld och det var väldigt fint att få prata om dans på det här sättet. Officiellt och ofiltrerat, rakt upp och ner, precis så som det är. Jag har fått fina kommentarer efteråt där jag fått höra att det märks att jag brinner för dansen. Att Ebba verkar som en väldigt fin människa och att hon hade ett viktigt budskap att förmedla. En mamma skrev också att hon ska tänka på de här sakerna när det kommer till sin dotter, det som Ebba berättar om att pålägga skam när barn rör på sig till musik. Då tänker jag att det här avsnittet har lyckats med sitt budskap! Det räcker med att 1 person tar med sig något, då har det bidragit till en förändring precis så som Ebba också uttryckte det. Jag kommer själv också tänka på det här och nästa gång ett barn dansar i närheten av mig ska jag dansa med istället för att skratta/le kärleksfullt! Det kan man också göra fast samtidigt som man också dansar! För dans är ren och skär glädje! En liten take-home-message:

“DANCE LIKE NO ONE IS WATCHING” 🙂

Fotocred: Mez ZO, Facebook: @mezshooting

Tack Anna-Stina, Kattis och Ebba för att ni hjälpt mig att börja denna fantastiska podd med 3 superdupersamtal! Nu fortsätter jag resan framåt och ser fram emot att släppa fler avsnitt!

Med kärlek/

Anna-Marja

PREMIÄREN

Det är dags kära vänner!

Det första avsnittet är redo att släppas och det bubblar av en massa känslor bara av tanken på att jag faktiskt är redo för premiären! Jag fick lite förslag på veckodagar som passar bäst och har bestämt mig för att onsdagar verkar som en bra dag. Så nu på onsdag den 2/9 kommer första avsnittet av podden Samesystrar ut!

Jag kommer dela avsnittet både på hemsidan, på Facebook och på Instagram så ni kommer inte missa det, jag lovar. Någon gång under onsdagen kommer alltså mitt premiäravsnitt släppas och jag lovar att vi inte håller igen alls. Kvinnan jag samtalar med bjuder på sig själv öppenhjärtligt på alla sätt och vi pratar om otroligt många fina och tänkvärda ämnen. Det känns som ett helt perfekt första avsnitt och jag ser verkligen fram emot att ni också ska få höra vårt samtal.

Stay tuned, onsdag är dagen!

Podden Samesystrar. Here we go!

I över 1 år har tankarna om den här podden funnits. Det har stötts och blötts fram och tillbaka, här och där, och tillslut har jag landat, och äntligen har livet hamnat på plats och jag är redo att dra igång!

Det var inte så svårt att välja tema, självklart ska det handla om tjejer/kvinnor och självklart ska de vara samiska. Vi har alla en historia att berätta och det tycker jag ska få ta plats i det samiska samhället. Det känns stort det här, stort och rätt och skitläskigt samtidigt, men när det känns så här rätt som det gör så går det inte att bara att strunta i det. När jag dessutom fått så positiv feedback till idén redan innan jag ens släppt ett avsnitt så känns det verkligen som något jag bara måste göra. Det här är helt enkelt mitt bidrag till Saepmie.

För att podden ska bli sådär fantastiskt som jag ser framför mig att den kommer bli så behöver jag DIN hjälp! Du vackra samiska kvinna där ute som känner att du vill dela med dig av din historia eller du som känner någon som du tycker bara måste vara med i min podd, hör gärna av dig till mig! Det kan handla om i princip vad som helst. En karriär, en kamp, en sorg, ett tabu, en livsstil, ett val, en uppväxt, en resa (både inre och yttre), en upplevelse, en glädje… you name it.

På min hemsida samesystrar.se finns det mer information om poddens bakgrund, om mig och hur du kontaktar mig. Jag finns även på Facebook och instagram under namnet Samesystrar.

Med kärlek/ Anna-Marja