Idag är det söndag den 5:e mars 2023. För 1,5 vecka sedan startade något stort i Sápmi. Något som tillslut skulle sprida sig över hela världen som nyheten om att Norska Staten bryter mot mänskliga rättigheter genom att inte respektera sin egen dom i Høyesteretten/ Högsta Domstolen. Det hade gått 500 dagar sedan Fosendomen föll som slog fast att konsessionen på Fosen reinbetesdistrikt gällande vindparkerna var olaglig! Men man hade trots att saken var i rätten under alla dessa år, ändå byggt upp turbinerna. Fosensamerna har stått i saken ganska ensamma i så många år fram till den här torsdagen. Jag har följt demonstrationerna på håll och har inte kunnat sluta titta på alla uppdateringar från Oslo som har flödat precis överallt. Allt på sociala medier handlade om detta. Jag har heller inte kunnat sluta dela vidare för det här är, och har varit, stort för oss alla. Tankarna har hela tiden gått tillbaka till Altaaksjonen och speciellt efter att filmen Ellos Eatnu nyligen haft premiär och skakat liv i i oss alla känns det som, åtminstone mig själv eftersom jag inte helt hade förstått den saken. Så, hjärtat har knutit sig och ögonen tårats varje gång jag sett hur våra samiska ungdomar kämpat dag efter dag i Oslo. För Fosensaken. För hela vårt Sápmi. För oss alla.
Känslan kan inte beskrivas, utan den som vet, den vet hur det känns. Det där avgrundsdjupa långt in i själ och hjärta. Förtvivlan. Desperation. Smärta. Men framförallt värme. Styrka. Kärlek. Och tillhörighet. Det är det jag känt hela tiden de här dagarna hemma. Uppochner som en bergochdalana. Jag har knappt kunnat koncentrera mig på något i livet och jag har bara velat åka till Oslo jag med. Första flyget ned för att sluta upp och visa att jag stöttar saken. Men jag vill ge ett stort tack till alla andra som hade möjlighet att åka. Och världens största tack till alla som stått i saken från dag 1 och framöver och då inkluderar jag självklart familjen Jåma och gänget som börjat den här kampen för x antal år sedan. Ni som heller aldrig gav upp. Tack till ungdomarna som drog världens ögon till Sápmi och Norges fortsatta övergrepp. <3
Och slutligen. Jag undrar också hur ni mår, ni som drog igång detta och stod på barrikaden? <3 Jag läser att många är trötta och fulla av intryck. Intryck som nu säkert måste bearbetas och läggas på plats. Jag sitter själv med en känsla av tomhet och en ”baksmälla” trots att jag inte ens varit på plats, så antagligen är den mycket större för de som varit där. Styrka och kärlek till er. Faamoe dijjese <3
Regeringen har erkänt brott mot mänskliga rättigheter och bett om ursäkt offentligt. Nu väntar att se vad som sker med vindturbinerna för brottet fortsätter dagligen så länge vindturbinerna står kvar.
No Comments